Idén om barns rättigheter växte fram under 1900-talet vid första världskriget. Den uppkom eftersom det var barn som drabbades mest av kriget dåde flesta blev föräldralösa. Att de blev föräldralösa innebar att de utsattes för fara eftersom ingen skyddade dem. Utan skydd för barnen hamnade de flesta i utanförskap, ensamhet och oro. En del av barnen utnyttjades till bland annat barnarbete. Barnen var utsatta och som resultat av det kunde de inte gå i skolan. Att de inte kunde gå i skolan innebar också att deras framtid riskerade bli svårare än den borde blivit.

Innan idén om barns rättigheter ville staten inte ta ansvar för de utsatta barnen. De ansåg att det inte var deras problem, speciellt när det gäller barn i de länder de krigade mot. Exempel på detta var i Storbritannien där fattigdom, svält och utanförskap bidrog till en hög barnadödlighet. De flesta barnen blev inte äldre än 13 år. Situationen för barn var dålig under krigstiden men efter första världskriget började folk tycka att det var fel av staten att inte hjälpa barnen. Det var då föreningen, Rädda barnen startades i Storbritannien och Sverige. Rädda barnens grundidé var att det var allas ansvar att skydda barn. De satte krav på staten att införa tydliga regler för att skydda barnens rättigheter.

Föreningen Rädda barnen bildades i samband med att länder inom Europa ville ha fred. Länderna började förhandla fredsavtalet, Versaillesfreden. Versaillesfreden var ett fredsavtal som slöts efter första världskriget. Länderna bildade också Nationernas förbund men avtalen hölls inte länge eftersom ett andra världskrig började. Under andra världskriget utsattes många barn för faror. Detta gällde främst barn av särskilda religoner, etnicitet och samhällsklass. Av denna anledning bildades FN som aktivt med att det skulle bli fred. De förhandlade länge för att staterna skulle gå med på deras krav om barns rättigheter.