Barnfattigdom är ett begrepp som beskriver barn som lever i fattigdom. Att de lever i fattigdom innebär att deras livsstil inte möter landets minimala levnadsstandard. Orsakerna till det kan vara att de är föräldralösa eller kommer från fattiga familjer. Beroende på land är barnfattigdom på olika nivåer. I till exempel många utvecklingsländer är barnfattigdomen på en extremare nivå på grund av bland annat okunskap. Okunskapen som bland annat innebär att tjejer inte får gå i skolan eftersom att de anses ha ett lägre värde. Som resultat av det kan tjejer från en del familjer övergivas för att ta hand om sig själva. I de flesta fallen drabbar barnfattigdom barn som på något sätt har “glömts” bort av samhället. Det innebär att deras situation inte uppmärksammas av varken staten eller människorna. Barnen hamnar i utanförskap som leder till att de förlorar hopp om deras framtid.

Barnfattigdom finns världen över och i Sverige levde cirka 234 000 barn i fattigdom år 2013. Fattigdomen var högst i storstäderna och i områden med hög kriminalitet. Undersökningen från Rädda barnen tydde också på att barnfattigdom drabbade främst barn med ensamstående föräldrar och utländsk bakgrund. Åtgärder mot detta är att uppmärksamma politiker om problemet och uppmana kommuner till avgiftsfria skolor. Avgiftsfria skolor skulle inte minska barnfattigdomen men utanförskap och utsatthet skulle minska. För politikerna handlar det om att uppmärksamma problemet för att mer effektiva åtgärder ska vidtas. Åtgärderna kan vara att investera i att underhålla barn och ungdomar. Det kan vara att fritidsaktiviteter blir gratis för barn samt att fritidsgårdar blir mer tillgängliga. Att erbjuda barnen fritidsaktiviteter minskar att känner sig utsatta men också att de känner hopp om framtiden. När barnen känner hopp om framtiden kan de bryta mönstret av att leva i fattigdom själva som vuxna. Det innebär att de vågar komma in i samhället och följa sina drömmar.